Take control of yourself

Hej. Igår var jag på stan med mormor för hon skulle köpa jeans och skor så då följde jag med som sällskap. Jag hade provat ett par jeans med Bv för någon vecka sen som jag blev helt kär i. Då igår slog jag till och köpte dom, storlek 24/32. Jag fattar inte hur jag kan ha dom när jag känner mig så jävla fet. Orkar inte se mig i spegeln och se att jag är tjock trots att jag har gått ner några kilo.. kommer aldrig få se dom benen jag drömmer om på mig. Idag var jag på stan igen, fast med mamma haha. Några kalorier borde blivit brända iaf. Sen är det där med att träffa folk, jag klarar inte av det. Träffade en "kompis" som jag inte har kontakt med längre och hon kom fram och kramades osv, och sa att vi måste hitta på nåt nån dag och att jag skulle höra av mig, aldrig att jag kommer höra av mig, hatar att umgås med människor jag inte känner bra. Dessutom har hon också ätstörning. Vid det mötet fick jag panikångest, mitt hjärta slog superfort och fick värsta hotflasharna och blev helt röd i ansiktet och trodde jag skulle svimma. Fy fan vad störd jag är. Sen såg jag en annan kompis som är den andra jag kan umgås med då fick jag ännu en panikångestattack och gick in i provhytten och gömde mig och började hyperventilera, sen tänkte jag "skärp dig för fan så här kan du inte hålla på!" Så jag gick jag fram till henne och då var det inga problem. Godnatt

Hallå! Min uppdatering suger som ni märker. Men jag var med om en snowboardolycka för snart 2 veckor sen och skadade ryggen och har verkligen inte haft motivationen eller orken till att blogga. Mina smärtstillande mediciner gjorde att jag kände mig hög sen somnade jag, typ. Så rolig har jag varit på sistone. Nåja vägde mig imorse första gången på jätte länge kändes det som. 47,9kg visade vågen, vilket ger ett bmi på 16,6. Det känns helt okej, men det är inte tillräckligt! Mina behandlare på äs-enheten har länge försökt komma på ett sätt att hjälpa mig, då dom tycker jag bara blir sämre och går ner i vikt och dom känner att dom inte räcker till. Därför har dom erbjudit mig att träffa en psykolog inom vuxenpsyk som tydligen gärna ville hjälpa till. Jag skulle tänka på saken att träffa henne men med mina behandlare. Men vi får se, orkar inte lära känna någon ny person. Dessutom vill jag inte ens bli frisk. Får se när jag uppdaterar nästa gång. Godnatt!

Sitter hemma, själv, som så många andra fredagar. Ångesten river, sliter och skriker i mig vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara dö. Därför tänkte jag inspirera mig med lite bilder nu när jag äntligen sitter vid datorn. Ibland önskar jag faktiskt att jag vore frisk och kunna äta pizza med familjen utan att behöva tänka på vad jag inte får äta för att jämna upp det och slippa den ständiga ångesten. Men sen skriker rösten i mitt huvud åt mig att jag inte alls vill det. Allt är så kluvet, jag vill men ändå inte.











"Never give up on something you can't go a day without thinking about"

Hej! Hade nyss möte på äs-enheten, och jag börjar verkligen inte att förstå vad han säger. Även om det är någon lätt förklaring så förstår jag inte. Det är så mycket tankar så allt han säger blir helt rörigt i hjärnan. Känns som att jag är påväg bort, bort från verkligheten och försvinner mer och mer in i min egna värld. Orkar inte med verkligheten, den gör för ont. Varje morgon är jag så arg för att jag ser alldeles för fet ut i alla kläder och att jag blir så äcklad av mig själv. När jag vägde som mest när jag slutade dagvården 56kg hade jag stängt av alla känslor för länge sen, mådde så fruktansvärt dåligt över siffrorna på vågen. Jag åt mig ur dagvården, allt för att komma därifrån och få komma tillbaka till mitt gamla mönster. När jag kom därifrån började jag tappa kilona igen. Jag kommer ihåg att jag tänkte "bara jag går ner dom här kilona så kommer det kännas bättre" jag gick ner till där jag började (vägde 52kg när jag blev inskriven) jag var fet redan då. Att gå ner samtidigt som man går på behandling är riktigt jobbigt, ständig koll på en. Men jag gick ner till 52, det kändes självklart inte ett dugg bättre. Men då tänkte jag "om jag går ner till 50kg då borde det kännas bättre" när jag hade gått ner till 50 var jag fortfarande fet som en kossa. "Under 50kg då blir det nog bättre" jag fastnade på 50-51kg i flera månader men nu tillslut ser jag 4:an på vågen, är jag nöjd? Nej. Får ångestattacker över att jag inte klarar av att vara såhär fet. Jag blev så lycklig när vägde 49,85kg och igår vägde jag 48,3kg och självklart blev jag glad, för stunden. Det jag vill komma fram till är att jag kommer aldrig bli nöjd, hur lite jag än väger så kan jag väga lite mindre. Jag måste våga släppa taget någon dag, men inte idag.

Hallå! Den här dagen har jag varit helt slut och bara suttit vid datorn i stortsett. Sen åkte jag till pappa för att fixa hästarna, det var skönt att röra på sig lite. Har inte varit ute och motionerat på ett tag och orsaken till det är att jag blir helt slut och får hjärtklappning när jag går upp för trappan i huset. Och när jag går en längre sträcka gör det så ont i bröstet att jag nästan inte får luft. Tror jag börjar få en förkylning eller nåt. Men grejen är när jag är ute och går så går jag alltid så himla fort för det känns alltid som att det är någon som jagar mig, det är jätte hemskt, haha vad knäpp jag är. Nu tänkte jag ta en varm lång dusch och sen kolla på biggest loser. Godnatt!

GODmorgon! Min morgon har börjat väldigt bra faktiskt! Ätstörningsenheten ringer och väcker mig och säger att mötet idag är inställt för att en av dom är sjuk och att imorgon blir det inget möte om dagvården utan bara ett vanligt, vilket jag kan leva med. Och nu till det bästa; vågen visade 48,3 kg ?! Snacka om att jag blev glad! Mitt bmi ligger just nu på 16,8. Igår tvingade mamma med mig till akuten med min magkatarr. Där fick jag först starkare mediciner sen en remiss till gastroskopi (?) Då ska dom gå ner genom halsen med en slang med en kamera på för att se så jag inte har magsår. Idag är jag hemma orkade verkligen inte gå till skolan. Så idag ska jag bara vila och njuta av ett tomt hus. Pusshej!

Godmorgon! Hade sovmorgon idag, tror ni det gick att sova? Nej. Vaknade och trodde jag hade försovit mig så kollar jag på klockan 07.03, Fuck! Min rastlösa själ ville inte alls somna om, då gick jag ut och fixade klart stallet, så det slipper jag i eftermiddag iaf. Imorse så hade jag sån smärta i magen att jag bara låg och skrek, mamma har tvingat mig till en tur till akuten ikväll. Förövrigt är jag helt slut skulle bara vilja lägga mig under täcket och gömma mig från omvärlden. Ska iaf vara hemma imorgon, jag orkar inte med skolan. Vi har så mycket plugg just nu så det känns som att jag kommer drunkna i berget av läxor. Förresten igår hade jag uppskrivning för körkortet och jag klarade det!!! Lycka. Nu ska jag ha körlektion. Pusshej!

Det här är verkligen inte den muntraste bloggen precis, men grejen är för att jag skriver för min del, måste ha en ventil. Men jag mår så äckligt dåligt, idag har jag gråtit jätte mycket, fått panikångest osv. orkar inte ha det så här. Jag och lillebror är väldigt osams och pratar knappt med varandra. Kalaset igår gick bättre än väntat faktiskt, vilket är positivt! Pappa och jag missförstår varandra och allt blir rörigt. Mamma gör allt för att hålla mig och lillebror uppe trots att hon själv har det så himla jobbigt. Väldigt flummigt inlägg, men en snabb uppdatering om läget. Sov gott!

Ska ha "kalas" ikväll för mig med några i släkten från mammas sida. Helt seriöst så klarar jag inte av kalas dels för att det är mycket folk, det blir trångt, mycket mat glass osv och det värsta, mig i centrum. Mamma envisades med att vi visst skulle ha kalas. Jaja bara att göra det bästa av situationen antar jag.. hej så länge

Blev en tidig morgon idag trots lördag och sportlov, menmen så är det när man har hästar. Lite skönt är det iaf att gå upp tidigt, hinner med mycket mer, ska ta en långpromenad i det fina vädret tänkte jag. Nu sitter jag och dricker te och äter skorpor, det fick bli min frukost idag. Puss!

Hej. Jag har sån förbannad jävla ångest hela tiden hela jävla dagarna. Blir förbannad och irriterad på allt och alla, orkar inte vara arg konstant det tar så på krafterna. Det spelar ingen roll vad jag gör för att avleda ångesten, i onsdags var jag ute och gick och red och tog bort gammalt tungt blött hö ur hästarnas vinterhage. Inte ens det hjälper ett dugg, har ont i hela kroppen än. Rätt åt mig. På kvällen stod jag och nopprade ögonbrynen och plötsligthugger jag till mig själv i armen med pinsetten så det blev ett skärsår, sen slog jag mig med den hårda kanten på hårborsten på benet i armen så jag fick blåmärken. Det hjälpte inte heller. Idag har jag varit på äs-enheten. Hade möte med båda mina behandlare, vi skulle prata om dagvården. Dom ville väga mig, jag vägrade och då kommer kommentarena " kan vi inte ta en vikt snälla, när jag tittar på dig ser jag att benen sticker ut här *han känner på mina skulderblad*" "men nej jag tänker inte väga mig!" sen kommer nästa "jo snälla nu tar vi en vikt *hon känner på min axel* nu börjar jag bli orolig, din vikt var ju så låg förra gången" Tillslut gav dom sig och vi gick in i samtalsrummet, egentligen kom vi ingen vart med samtalet ingenting bestämt iaf. "Vi måste göra någonting nu, du är inte långt ifrån avdelning 60 och nu när du är över 18 finns det ingen chans att du kommer in på våran avdelning, störst risk är att det blir vuxenpsyk" Fick till och med ett erbjudande att jag bara behövde äta 60% av en måltid men det är ändå alldeles för mycket, vågar inte ta steget ångesten dödar mig som det är ändå. Har även hunnit med bowling, bio, massage med mamma och lillebror, var en riktigt mysig dag. Nu ska jag fortsätta vara arg och kolla på nåt äckligt program på tv. Jag kan inte lägga in bilder eller göra styckesindelningar i inläggen för jag skriver från telefonen. Pusshej!

Hej! Som jag nämde innan så har jag varit till Kina, kom hem i fredags. På den tiden har jag hunnit bli 18 år, vart tar tiden vägen? Jag är nu av med min antidepressiva medicin, det är skönt. Men jag har sån ångest att jag inte vart jag ska ta vägen, bränna kalorier hjälper inte, heller inte försöka avleda den på något sätt. Jag kvävs. Är så fruktansvärt arg i stortsett hela tiden utan anledning. Känner mig död. Pusshej!

Hallojj. Kan inte sova, inget ovanligt jag vet. Känner lite att jag borde ha deckat redan få jag vaknade 4 imorse. Har haft 2 redovisningar och skrivit en uppsats på engelska idag, plus körkortsplugg. Min dag har varit fullt upp. Har ångest, orkar inte blogga. Godnatt

Är trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen, huvudet hänger inte med alls. Jag har lust att döda alla i min omgivning, en i min klass sitter och sminkar sig över det gamla sminket och tittar i spegeln och putar med läpparna. Hon har alltid för korta tröjor och visar magen och sträcker på sig för att alla ska se. Dejtar killar från dejtingsidor och sover hos dom trots att hon aldrig träffat killen. Henne stör jag mig på något enormt. Något jag också stör mig på är tjocka människor som har tights och leggings utan att dra ner en tröja eller liknande över, nej då går vi och visar hela röven, mm snyggt. Fy fan börja aldrig med fluoxetin, att sluta sen är verkligen förjävligt. Har ständigt ont i huvudet, illamående, magvärk, fryser och svettas om vartannat, kan inte sova. Det känns seriöst som att jag ska dö. Jag stör mig på allt och alla, är arg och sur och har noll tålamod och min stubin är såhär kort __. Idag ska jag iaf beställa uppkörning och uppskrivning och umgås led bv en stund, enda personen jag klarar av. Måste vara med pojkvännen idag också vilket jag verkligen inte orkar eller vill, min dag suger hejdå.

Hej! Min morgon började med ett jobberbjudande på 7 timmar idag som jag var tvungen att tacka nej till. Blev jätte ledsen, och nej jag grät inte haha! Fan det sög. Jaja det är som det är nu ska jag till skolan för en redovisning. Hade en muntlig redovisning i engelska igår som jag fick vg-mvg på. Igår var jag på äs-enheten och pratde med min andra behandlare, jag tycker om henne. Vi pratade inte om något speciellt hon sa att hon var orolig över min vikt och tycker inte att jag ska åka till Kina på fredag, men det ska jag. Jag vet jag har inte berättat resan men det kan avslöja alldeles för mycket så jag väljer att inte gå in på det. Förresten ha en bra alla hjärtansfag! Puss

Godkväll! Idag har jag mamma och lillebror varit ute på långtur med hästarna, 1 mil blev det iaf! Vaknade 7 imorse, jag suger fan varför kan jag inte bara få sova. Blir hur trött som helst på dagen somnar så fort jag lägger mig, måste ställa alarm hela tiden ifall jag somnar hahah, jag är störd. Idag har jag ätit frukost, lunch och middag ca halva portioner. Annars har det inte hänt så mycket mer, jag pluggar för fullt har redovisning i engelska imorgon vilket jag känner att jag gärna kan hoppa över. Måste bara säga (skriva) en sak, jag får sånt otroligt dåligt samvete av att jag inte orkar/vill träffa t.ex. pojkvännen och min kompis från dagvården. Vi umgicks mycket förut och hon frågar gång på gång om vi ska ses men som den idiot jag är så hittar jag bortförklaringar hela tiden och slipper. Det är inte det att jag inte vill vara med henne utan det känns bara som att jag vill isolera mig överhuvudtaget. Äh nu ska jag försöka sova, godnatt!

Hej, tänkte bara tala om att jag lever. Men den här veckan har sugit så jävla rejält, är så fruktansvärt trött och somnar så fort jag sätter mig ner i stort sett. Det är mycket plugg i skolan och jag orkar inte riktigt med, blir stressad har haft ondare i magen än någonsin vilket resulterar i att jag inte kan äta. Inte för att det är ett problem för mig men för mamma, pappa och dom på äs-enheten. Så vågen stannade på 49,85 kg igår vid vägningen. Under 50 kg, som jag har kämpat trodde aldrig att jag skulle få se den där förbannade 4:an något mer i mitt liv men jodå igår så, kändes så otroligt skönt. Min behandlare blev lite arg på mig, men jag kunde inte sluta flina och känna mig stolt vilket gjorde att han kanske blev ännu mer irriterad. jag: "Men du får ju inte bli arg på mig" Han: "Jo idag blev jag faktiskt lite arg, arg för att du inte tar hand om dig. Kände redan innan vi klev in i viktrummet och såg när du tog av dig jackan att du hade gått ner ytterligare." Jag:" Men sluta så farligt är det inte, det är bara några hekto." Jag tog det helt klart som en komplimang och sträckte på mig lite till. På morgonen frågade mamma nämligen "Har du gått ner mer nu?" Det tyckte jag var en dum fråga för hon vet mycket väl att jag inte har någon våg och har ingen aning.

Jag känner mig så död så ni kan inte ana. Jag sover, pluggar, äter lite och sköter hästarna endast det består mina dagar av. På ett sätt tycker jag att det är skönt, jag har liksom mina rutiner och blir irriterad när dom blir tvungna att rubbas.

Längd: 171cm
Vikt: 49,85kg  
BMI: 17

Nu ska jag titta på film med mamma "hur många lingon finns det i världen" Ha det så bra! pusshej

Tjockislördag!

Dagens plan var att jag och bästavän skulle sova länge, baka valnötsbröd, gå en promenad, sola, handla ja vi hade mycket planer. Jag vaknade halv 9, läste körkortsteori och åt några godisar, väntade på att bv skulle vakna, när hon vaknade åt vi lite chips, mamma blev arg och sa att vi skulle äta frukost istället vilket vi lydde så snällt och gjorde, vi åkte till stan, köpte med oss hamburgare hem - som om ångesten inte redan var nog hög, åkte hem till pappa, han blev sur för att jag inte kom hem i tid till hästarnas lunch, vilket jag inte ser som ett problem då både han och M var hemma och dom behöver gå 20 meter och ge dom en påse hö. Sen gick vi iaf ut en liten promenad med hästarna men insåg snabbt att det var lite väl kallt så det blev en kortis, -22 grader så äckligt kallt! När vi kom in så åt vi kyckling och pommes och ett glas vatten. Pappa ställde fram en skål med chips, inte en bit har kommit in i min mun måste förfan skärpa mig. Som sagt så blev det inte så mycket av våran planerade dag.

Imorgon så måste vi kunna pricka av några saker på listan. Först ska vi sola som kan bli riktigt skönt nu när det är så kallt ute. Sen borde vi hinna med en längre promenad och förhoppningsvis baka bröd, annars får jag väl göra det i veckan istället om jag hinner, usch det är så mycket i skolan nu.

Förövrigt går mitt humör upp och ner, kan bli jätte förbannad utan någon direkt anledning. Ångesten blir bara värre och värre efter varje måltid, orkar inte. Var på äs-enheten igår och då fick jag en panikångestattack för att jag är så jävla fet och äcklig och klarade inte av att hon tittade på mig. Hade ätit en sallad med bv innan, en sallad, och den ångetsen jag fick av det var som om jag skulle ha ätit 1 kilo godis minst, fattar inte. Snäll som min terapuet är så stryker hon mig på kinden och håller om mig tills ångetsen går över.

Nu ska jag ta med min sovande bv upp i sängen och själv försöka sova. Godnatt!









I may have failed today but, tomorrow is a new day.

Hatar att jag skrev ett långt inlägg och sen försvinner det! Åh orkar inte, uppdaterar imorgon istället, usch vad arg jag blir!