Take control of yourself

Hej. Igår var jag på stan med mormor för hon skulle köpa jeans och skor så då följde jag med som sällskap. Jag hade provat ett par jeans med Bv för någon vecka sen som jag blev helt kär i. Då igår slog jag till och köpte dom, storlek 24/32. Jag fattar inte hur jag kan ha dom när jag känner mig så jävla fet. Orkar inte se mig i spegeln och se att jag är tjock trots att jag har gått ner några kilo.. kommer aldrig få se dom benen jag drömmer om på mig. Idag var jag på stan igen, fast med mamma haha. Några kalorier borde blivit brända iaf. Sen är det där med att träffa folk, jag klarar inte av det. Träffade en "kompis" som jag inte har kontakt med längre och hon kom fram och kramades osv, och sa att vi måste hitta på nåt nån dag och att jag skulle höra av mig, aldrig att jag kommer höra av mig, hatar att umgås med människor jag inte känner bra. Dessutom har hon också ätstörning. Vid det mötet fick jag panikångest, mitt hjärta slog superfort och fick värsta hotflasharna och blev helt röd i ansiktet och trodde jag skulle svimma. Fy fan vad störd jag är. Sen såg jag en annan kompis som är den andra jag kan umgås med då fick jag ännu en panikångestattack och gick in i provhytten och gömde mig och började hyperventilera, sen tänkte jag "skärp dig för fan så här kan du inte hålla på!" Så jag gick jag fram till henne och då var det inga problem. Godnatt

Hallå! Min uppdatering suger som ni märker. Men jag var med om en snowboardolycka för snart 2 veckor sen och skadade ryggen och har verkligen inte haft motivationen eller orken till att blogga. Mina smärtstillande mediciner gjorde att jag kände mig hög sen somnade jag, typ. Så rolig har jag varit på sistone. Nåja vägde mig imorse första gången på jätte länge kändes det som. 47,9kg visade vågen, vilket ger ett bmi på 16,6. Det känns helt okej, men det är inte tillräckligt! Mina behandlare på äs-enheten har länge försökt komma på ett sätt att hjälpa mig, då dom tycker jag bara blir sämre och går ner i vikt och dom känner att dom inte räcker till. Därför har dom erbjudit mig att träffa en psykolog inom vuxenpsyk som tydligen gärna ville hjälpa till. Jag skulle tänka på saken att träffa henne men med mina behandlare. Men vi får se, orkar inte lära känna någon ny person. Dessutom vill jag inte ens bli frisk. Får se när jag uppdaterar nästa gång. Godnatt!

Sitter hemma, själv, som så många andra fredagar. Ångesten river, sliter och skriker i mig vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara dö. Därför tänkte jag inspirera mig med lite bilder nu när jag äntligen sitter vid datorn. Ibland önskar jag faktiskt att jag vore frisk och kunna äta pizza med familjen utan att behöva tänka på vad jag inte får äta för att jämna upp det och slippa den ständiga ångesten. Men sen skriker rösten i mitt huvud åt mig att jag inte alls vill det. Allt är så kluvet, jag vill men ändå inte.











"Never give up on something you can't go a day without thinking about"

Hej! Hade nyss möte på äs-enheten, och jag börjar verkligen inte att förstå vad han säger. Även om det är någon lätt förklaring så förstår jag inte. Det är så mycket tankar så allt han säger blir helt rörigt i hjärnan. Känns som att jag är påväg bort, bort från verkligheten och försvinner mer och mer in i min egna värld. Orkar inte med verkligheten, den gör för ont. Varje morgon är jag så arg för att jag ser alldeles för fet ut i alla kläder och att jag blir så äcklad av mig själv. När jag vägde som mest när jag slutade dagvården 56kg hade jag stängt av alla känslor för länge sen, mådde så fruktansvärt dåligt över siffrorna på vågen. Jag åt mig ur dagvården, allt för att komma därifrån och få komma tillbaka till mitt gamla mönster. När jag kom därifrån började jag tappa kilona igen. Jag kommer ihåg att jag tänkte "bara jag går ner dom här kilona så kommer det kännas bättre" jag gick ner till där jag började (vägde 52kg när jag blev inskriven) jag var fet redan då. Att gå ner samtidigt som man går på behandling är riktigt jobbigt, ständig koll på en. Men jag gick ner till 52, det kändes självklart inte ett dugg bättre. Men då tänkte jag "om jag går ner till 50kg då borde det kännas bättre" när jag hade gått ner till 50 var jag fortfarande fet som en kossa. "Under 50kg då blir det nog bättre" jag fastnade på 50-51kg i flera månader men nu tillslut ser jag 4:an på vågen, är jag nöjd? Nej. Får ångestattacker över att jag inte klarar av att vara såhär fet. Jag blev så lycklig när vägde 49,85kg och igår vägde jag 48,3kg och självklart blev jag glad, för stunden. Det jag vill komma fram till är att jag kommer aldrig bli nöjd, hur lite jag än väger så kan jag väga lite mindre. Jag måste våga släppa taget någon dag, men inte idag.

Hallå! Den här dagen har jag varit helt slut och bara suttit vid datorn i stortsett. Sen åkte jag till pappa för att fixa hästarna, det var skönt att röra på sig lite. Har inte varit ute och motionerat på ett tag och orsaken till det är att jag blir helt slut och får hjärtklappning när jag går upp för trappan i huset. Och när jag går en längre sträcka gör det så ont i bröstet att jag nästan inte får luft. Tror jag börjar få en förkylning eller nåt. Men grejen är när jag är ute och går så går jag alltid så himla fort för det känns alltid som att det är någon som jagar mig, det är jätte hemskt, haha vad knäpp jag är. Nu tänkte jag ta en varm lång dusch och sen kolla på biggest loser. Godnatt!

GODmorgon! Min morgon har börjat väldigt bra faktiskt! Ätstörningsenheten ringer och väcker mig och säger att mötet idag är inställt för att en av dom är sjuk och att imorgon blir det inget möte om dagvården utan bara ett vanligt, vilket jag kan leva med. Och nu till det bästa; vågen visade 48,3 kg ?! Snacka om att jag blev glad! Mitt bmi ligger just nu på 16,8. Igår tvingade mamma med mig till akuten med min magkatarr. Där fick jag först starkare mediciner sen en remiss till gastroskopi (?) Då ska dom gå ner genom halsen med en slang med en kamera på för att se så jag inte har magsår. Idag är jag hemma orkade verkligen inte gå till skolan. Så idag ska jag bara vila och njuta av ett tomt hus. Pusshej!

Godmorgon! Hade sovmorgon idag, tror ni det gick att sova? Nej. Vaknade och trodde jag hade försovit mig så kollar jag på klockan 07.03, Fuck! Min rastlösa själ ville inte alls somna om, då gick jag ut och fixade klart stallet, så det slipper jag i eftermiddag iaf. Imorse så hade jag sån smärta i magen att jag bara låg och skrek, mamma har tvingat mig till en tur till akuten ikväll. Förövrigt är jag helt slut skulle bara vilja lägga mig under täcket och gömma mig från omvärlden. Ska iaf vara hemma imorgon, jag orkar inte med skolan. Vi har så mycket plugg just nu så det känns som att jag kommer drunkna i berget av läxor. Förresten igår hade jag uppskrivning för körkortet och jag klarade det!!! Lycka. Nu ska jag ha körlektion. Pusshej!

Det här är verkligen inte den muntraste bloggen precis, men grejen är för att jag skriver för min del, måste ha en ventil. Men jag mår så äckligt dåligt, idag har jag gråtit jätte mycket, fått panikångest osv. orkar inte ha det så här. Jag och lillebror är väldigt osams och pratar knappt med varandra. Kalaset igår gick bättre än väntat faktiskt, vilket är positivt! Pappa och jag missförstår varandra och allt blir rörigt. Mamma gör allt för att hålla mig och lillebror uppe trots att hon själv har det så himla jobbigt. Väldigt flummigt inlägg, men en snabb uppdatering om läget. Sov gott!

Ska ha "kalas" ikväll för mig med några i släkten från mammas sida. Helt seriöst så klarar jag inte av kalas dels för att det är mycket folk, det blir trångt, mycket mat glass osv och det värsta, mig i centrum. Mamma envisades med att vi visst skulle ha kalas. Jaja bara att göra det bästa av situationen antar jag.. hej så länge

Blev en tidig morgon idag trots lördag och sportlov, menmen så är det när man har hästar. Lite skönt är det iaf att gå upp tidigt, hinner med mycket mer, ska ta en långpromenad i det fina vädret tänkte jag. Nu sitter jag och dricker te och äter skorpor, det fick bli min frukost idag. Puss!

Hej. Jag har sån förbannad jävla ångest hela tiden hela jävla dagarna. Blir förbannad och irriterad på allt och alla, orkar inte vara arg konstant det tar så på krafterna. Det spelar ingen roll vad jag gör för att avleda ångesten, i onsdags var jag ute och gick och red och tog bort gammalt tungt blött hö ur hästarnas vinterhage. Inte ens det hjälper ett dugg, har ont i hela kroppen än. Rätt åt mig. På kvällen stod jag och nopprade ögonbrynen och plötsligthugger jag till mig själv i armen med pinsetten så det blev ett skärsår, sen slog jag mig med den hårda kanten på hårborsten på benet i armen så jag fick blåmärken. Det hjälpte inte heller. Idag har jag varit på äs-enheten. Hade möte med båda mina behandlare, vi skulle prata om dagvården. Dom ville väga mig, jag vägrade och då kommer kommentarena " kan vi inte ta en vikt snälla, när jag tittar på dig ser jag att benen sticker ut här *han känner på mina skulderblad*" "men nej jag tänker inte väga mig!" sen kommer nästa "jo snälla nu tar vi en vikt *hon känner på min axel* nu börjar jag bli orolig, din vikt var ju så låg förra gången" Tillslut gav dom sig och vi gick in i samtalsrummet, egentligen kom vi ingen vart med samtalet ingenting bestämt iaf. "Vi måste göra någonting nu, du är inte långt ifrån avdelning 60 och nu när du är över 18 finns det ingen chans att du kommer in på våran avdelning, störst risk är att det blir vuxenpsyk" Fick till och med ett erbjudande att jag bara behövde äta 60% av en måltid men det är ändå alldeles för mycket, vågar inte ta steget ångesten dödar mig som det är ändå. Har även hunnit med bowling, bio, massage med mamma och lillebror, var en riktigt mysig dag. Nu ska jag fortsätta vara arg och kolla på nåt äckligt program på tv. Jag kan inte lägga in bilder eller göra styckesindelningar i inläggen för jag skriver från telefonen. Pusshej!