Take control of yourself

Här kommer helkroppsbilden jag lovat att ladda upp!

Jag är en såndär person som är mitt emellan en typ nobody, syns inte i mängden men heller inte helt bortglömd, sådär mitt emellan. Är inte bäst i skolan men heller inte sämst, flest VG några MVG och några få G. Jag är inte jätte tjock men ändå inte märkbart smal (enligt mig). Har en vardaglig klädstil, mina dagar ser i stortsett likadana ut, jag vaknar går till skolan åker hem sköter hästarna och sen går och lägger mig igen. Sådär typ normal, en i mängden, jag vill inte vara "normal". När ska det hända någonting i mitt liv, this is it? Är det det här man kämpar för varje dag? Jag känner att jag måste ta tag i mitt liv och göra nåt vettigt av det, om jag nu ska leva vill jag inte leva såhär i allafall.

Nu ligger jag här i min säng med ångesten som sällskap. Maten idag gick åt helvete, visserligen åt jag ingen lunch men för mycket andra småsaker (inte godis eller chips tack och lov) men ändå. Mamma är på mig precis hela tiden att jag måste äta, dom på äs-enheten måste ha hjärntvättat henne sist hon var där. Jag står emot allt jag kan! Förövrigt sover jag i stortsett så fort jag får tillfälle vilket är skönt då somnar jag ifrån suget av nåt att stoppa i munnen! Mamma och pappa bråkar igen och det är struligt som vanligt. Usch jag blir så less på livet. Godnatt!

Längd: 170cm

Ja jag lever men det är inte mer än så. Har praktik nu som är det mest värdelösa jag gjort och dagarna går så sakta. Men ett huvudmål om dagen kommer jag undan iaf, vilket är väldigt bra. Förra veckan tog en av mina behandlare puls och blodtryck på mig eftersom dom anser att jag har en alldeles för låg vikt (vilket inte stämmer) och då visade det att min puls hade stigit och det blev panik och dom tog in läkaren osv. Så satt dom där och hade en liten föreläsning om hur farligt det är för hjärtat och kroppen. Som om jag inte hört det förut liksom. Nåväl jag satt där och tittade runt i rummet utan större intresse för dom och nickade som om jag lyssnade och sa att det inte var någon fara. Fick åka till enheten för att kolla puls och blodtryck igen en extra gång den här veckan och det visade sig att pulsen hade gått ner lite. Den hade ytterligare gått ner när jag var tvungen att träffa läkaren igår. Och på tal om henne så har jag aldrig riktigt tyckt om henne av någon anledning och den här gången var det inte bättre direkt. Hon blev crazy och sa typ att du behöver så mycket kärlek och började krama om mig när jag låg där på båren i hennes rum. Jag tänkte wtf? Sen sa hon att när man är runt dig får man sånahär attacker att man bara vill hålla om dig och krama dig och så sant som det var sagt det gjorde hon och det var liksom inte en liten kram eller en klapp på ryggen utan hon typ höll fast mig och jag försökte slingra mig ur hennes lilla grepp där men det gick inte utan jag fick stå där och kramas med en människa jag inte känner med hennes ansikte upptryckt i mitt typ. Läskig människa.