Take control of yourself

Det är så jävla tungt just nu, klockan är snart 02.30 och jag har inte ens funderat på att kunna somna. Ångesten kväver mig och jag vill bara försvinna. Har haft äcklig ångest i flera timmar, har tagit atarax men det hjälper inte. Ångest över att mitt liv är så jävla sorgligt, att jag är så jävla patetisk. Jag slutade skolan idag och är jag och roar mig och är lycklig att lovet äntligen är här? Nej, jag sitter i mitt rum i min soffa och gråter för att jag känner mig så ensam och för att jag har en sån äcklig jävla ångest. Alla runtomkring mig har nån att vara med hela tiden, känner mig så utanför på nåt sätt. Så jävla töntigt jag vet.. Förlåt för ett sånt deprimerande inlägg.

Efter många tårar, en förjävlig ångest, ett stort utbrott, 2 atarax och lite glass senare är min sista uppgift för årskurs 2 klar! Så otroligt skönt, känslan är obeskrivlig. Förövrigt har jag varit på äs-enheten idag, vi pratade lite om maten, att jag inte tar hand om mig och att det snart är avslut. Vi pratade om vikten lite och då sa hon "inte för att du har många kilon till normalvikt" aouch, det sved.... Kommer inte ihåg allt hon sa men just det där. Kändes som en käftsmäll.

Jag är en såndär person som är mitt emellan en typ nobody, syns inte i mängden men heller inte helt bortglömd, sådär mitt emellan. Är inte bäst i skolan men heller inte sämst, flest VG några MVG och några få G. Jag är inte jätte tjock men ändå inte märkbart smal (enligt mig). Har en vardaglig klädstil, mina dagar ser i stortsett likadana ut, jag vaknar går till skolan åker hem sköter hästarna och sen går och lägger mig igen. Sådär typ normal, en i mängden, jag vill inte vara "normal". När ska det hända någonting i mitt liv, this is it? Är det det här man kämpar för varje dag? Jag känner att jag måste ta tag i mitt liv och göra nåt vettigt av det, om jag nu ska leva vill jag inte leva såhär i allafall.

Nu ligger jag här i min säng med ångesten som sällskap. Maten idag gick åt helvete, visserligen åt jag ingen lunch men för mycket andra småsaker (inte godis eller chips tack och lov) men ändå. Mamma är på mig precis hela tiden att jag måste äta, dom på äs-enheten måste ha hjärntvättat henne sist hon var där. Jag står emot allt jag kan! Förövrigt sover jag i stortsett så fort jag får tillfälle vilket är skönt då somnar jag ifrån suget av nåt att stoppa i munnen! Mamma och pappa bråkar igen och det är struligt som vanligt. Usch jag blir så less på livet. Godnatt!

Ja jag lever men det är inte mer än så. Har praktik nu som är det mest värdelösa jag gjort och dagarna går så sakta. Men ett huvudmål om dagen kommer jag undan iaf, vilket är väldigt bra. Förra veckan tog en av mina behandlare puls och blodtryck på mig eftersom dom anser att jag har en alldeles för låg vikt (vilket inte stämmer) och då visade det att min puls hade stigit och det blev panik och dom tog in läkaren osv. Så satt dom där och hade en liten föreläsning om hur farligt det är för hjärtat och kroppen. Som om jag inte hört det förut liksom. Nåväl jag satt där och tittade runt i rummet utan större intresse för dom och nickade som om jag lyssnade och sa att det inte var någon fara. Fick åka till enheten för att kolla puls och blodtryck igen en extra gång den här veckan och det visade sig att pulsen hade gått ner lite. Den hade ytterligare gått ner när jag var tvungen att träffa läkaren igår. Och på tal om henne så har jag aldrig riktigt tyckt om henne av någon anledning och den här gången var det inte bättre direkt. Hon blev crazy och sa typ att du behöver så mycket kärlek och började krama om mig när jag låg där på båren i hennes rum. Jag tänkte wtf? Sen sa hon att när man är runt dig får man sånahär attacker att man bara vill hålla om dig och krama dig och så sant som det var sagt det gjorde hon och det var liksom inte en liten kram eller en klapp på ryggen utan hon typ höll fast mig och jag försökte slingra mig ur hennes lilla grepp där men det gick inte utan jag fick stå där och kramas med en människa jag inte känner med hennes ansikte upptryckt i mitt typ. Läskig människa.

Mina föräldrar, eller rättar sagt min pappa beter sig som en liten jävla unge. Exempel 1. Han och mamma har varit tillsammans i över 20 år och nu hejar han inte när han möter mamma i bilen. TROTS att det var han som skaffade en ny tjej och slängde ut mamma. Exempel 2. Jag skulle skjutsa in mamma och hennes kompis till krogen och då säger han i min bil? Jag: nej mammas. Han: bra :) liksom vad fan är problemet? Vad skulle det göra om jag skjutsade dom i hans bil? Oj vad farligt. Jag blir så förbannad! Han beter sig så jävla fittigt och på dagisnivå. Väx upp för fan du är en vuxen man! Han har ingen som helst anledning till att vara arg och elak mot mamma. Han har blivit en helt annan person, han har blivit ett svin helt enkelt. Han påstår att "alla" skäller på honom, det enda är sanningen som trycks upp i ansiktet på honom och därför är det "alla" andra som skäller. Men hur jävla konstigt är det att vi "skäller" på honom då, när han betett/beter sig som ett lass skit. Som man bäddar får man ligga. Jag älskar min pappa men hatar den han har blivit. Orkar snart inte med mer.

47,75 BMI 16,5

Jag bara gråter och mår sämst och har självmordstankar, vill inte blogga just nu. Jag skriver när jag är starkare.

Tänkte bara göra ett kort inlägg, min eftermiddag och även en del av dagen har varit fruktansvärd. Har setat helt apatisk i mitt rum nån timme sen var det iväg på kalas alltså fika, ångest. Nu ligger jag i fosterställning med panikont i magen, om det är ångest eller fika vet jag inte. Uppdaterar bättre imorgon. Godnatt!

Godmorgon! Blev väckt av ett samtal med nån som pratade engelska, inte rätt tillfälle när man precis har vaknat och ska börja prata engelska. Lite udda väckning kanske. Mår lite bättre än igår kväll. Min frukost bestod av 2 mackor och ett glas mjölk. Nej nu ska jag bege mig till bussen. Ha en bra dag idag!

Ångesten har kommit på kvällsbesök, som så många andra kvällar. Hon river, sliter och hugger i mig. Gråten sitter som en klump i halsen. Jag orkar inte. Gör illa dig, gå och dö du förtjänar inte att leva du är så jävla ful, fet och äcklig, såna som du borde inte få finnas!!! Skriker hon till mig. Mitt liv är så jävla värdelöst, på riktigt alltså. Det finns ingenting som ens är lite intressant eller roligt. Gör precis samma saker dag ut och dag in. Dessutom har jag så mycket plugg att jag inte vet var jag ska börja, har heller ingen motivation till att ta tag i det heller. Det här håller inte längre. Jag vill dö.

På äs-enheten kom vi fram till att jag har gått ner snart 10kg på den tiden jag varit där. Visserligen gick jag upp 4kg när jag var på dagvården. Jag får ständigt höra att jag är för mager och att det är för farligt för min kropp att ligga så lågt i vikten. Come aaan! Jag vet att det är bullshit, jag är inte smal någonstans *punkt* Hon undrade också vad det egentligen var som låg bakom min ångest, hade inget svar för jag vet inte ens själv. Sen sa vi inte så mycket mer. Jo hon tog upp vuxenpsyk igen.. att läkaren hade tagit kontakt. Nu ska jag åka och klippa mig. Pusshej.

Nu har snökaoset kommit hit, det är totalstopp på många vägar, inställda bussar och en massa olyckor. Själv sitter jag på en buss som egentligen ska åka på den vägen som det är stopp på, har åkt över en timme på någon bakväg i skogen med buss (?!) På samma smala skogsväg kommer det massa stora lastbilar som ska mötas. Busschauffören springer ut och in i bussen och folk kommer från alla hus hinkar med grus, situationen är helt knäpp haha! Jag kommer väl fram förr eller senare. Idag blir nog en bra matdag hinner antagligen inte fram till lunchen så sä behöver jag inte hitta på massa bortförklaringar för mina classmates. Det värstar att jag är så jävla skitnödig och det är så länge innan jag kommer hem höhö. Fuck. Pusshej!

Jag tittade mig i spegeln nu när jag skulle borsta tänderna och såg verkligen mina revben och alla ben i ryggen. För en liten stund kände jag mig "smal". Jag tänkte, hur kan jag som är så fet ha så synliga revben, höftben, nyckelben, skulderblad och ryggrad? Stod och studerade ett tag sen kom den vanliga spegelbilden tillbaka, mullig och knubbig. Hur kan man få en så förvrängd kroppsuppfattning? Det tåls att tänka på. Nu ska jag ta min knubbiga mig och gå och sova. Godnatt! Här kommer den klassiska bilden

Igår skjutsade jag och bv pappa och hans tjej till och från krogen. Det tog så lång tid innan dom skulle hem så vi hade inget att göra så vi åkte till max och köpte en varsin milkshake.. 420 cal bara sådär, så jävla onödigt. Ångest. Dessutom blev det jätte sent innan vi kom i säng och vaknade därför sent. Jag hatar att sova bort halva dagen, det ger mig jätte mycket ångest, att man inte hinner allt man skulle vilja. Har dessutom ångest över att det är sista dagen på lovet och jag har inte gjort en enda hemtenta eller förberett mig inför muntliga nationella prov, då har jag allt kvar till nästa vecka.. åååååh! Nu ska vi ut på en lång promenad och bränna fett tills benen inte bär oss. Jävla äckel söndag!

Idag har det varit väldigt fint väder här så jag passade på att ta en lång promenad med hästarna. Blev en intensiv promenad på 50 minuter, med spring uppför backarna och hopp över stockar. Brände iaf 230 cal. Farmor bjöd på våfflor och kände att jag inte ville vara elak och tacka nej, så 3 våfflor med sylt blev det. Uppdaterar senare. Ha det så bra!

Godmorgon! Det jag ofta tänker och stör mig på är min pappas nya tjejs beteende. Hon tar (nästan) jämt hans bil trots att hon har en egen och pappa har sagt att jag får ta den när jag vill, men hur lätt är det när den aldrig är hemma? Det enda hon gör är att roa sig, åker runt och träffar kompisar osv. Hon jobbar inte heller utan hela hennes dagar består i stortsett utav bara roliga saker. Är hon inte ute och åker ligger hon och sover för att hon har ont i huvudet. Hemma är det jag som hjälper pappa med en massa saker, trots att jag går i skolan och har 2 hemtentor som ska vara klara den här veckan och en förberedelse för ett tal i nationella prov. Tror ni jag hinner det? Nej. Jag och bästavän var och storhandlade åt dom här om dagen och nu vill pappa att jag ska städa övervåningen också, ännu en dag som går bort från plugg. Och vad gör hon? Bara glider omkring. Fy fan jag blir så förbannad, ska prata med pappa idag. Han kan inte begära hur mycket som helst av mig för att hon är lat och bara chillar runt. Usch blir så förbannad.

Den här kvällen är nog den första på väldigt länge som jag inte har fått utbrott, kastat saker och gråtit mig till sömns. Kan nog bero på att jag i förrgår äntligen kunde ta min första powerwalk utan att tro jag ska dö på grund av smärtan i ryggen efter olyckan. Idag har jag också rört mig en hel del, det känns jätte skönt att äntligen kunna ut och röra på sig! Åt även min första lunch idag på den här veckan, trots att jag har påsklov. Förövrigt så bråkar mamma och pappa konstant över bodelningen och pengar osv. Vilket är väldigt jobbigt som det är, och bättre blir det inte när pappa kommer och tar upp allt till mig och säger att mamma är dum i huvudet och att han inte orkar mer. Fine, han mår dåligt, men vem fan gör inte det? Han behöver inte lassa över allt skit på mig bara gör att han inte orkar bära själv. Egoistiskt. Det resulterade i att jag låste in mig på toan i 2 timmar och tänkte skära mig, vilket jag inte gjorde (?) Istället skrev jag ett avskedsbrev och struntade i att skära mig för att jag inte ville att blodiga och såriga armar skulle vara det sista folk kom ihåg av mig. Efter 2 timmar lugnade jag mig. Pappa ignorerade mig resten av dagen. Godnatt!

Var på äs-enheten nyss, dom bestämde att dom nu skulle kontakta vuxenpsyk. Vill inte, funderar på att skriva ut mig och skita i allt. Vill jag ens bli frisk? är det värt att lära känna någon ny person som man måste lära sig lita på? Jag vet inte.

hej! Jag är så trött på livet, har ingen motivation till någonting. Därför är min uppdatering sämst, men jag orkar verkligen inte. Men här kommer lite nytt som har hänt: Jag gjort slut med min pojkvän. Det kändes inte bra, han var sur hela tiden för att jag inte hade tid att träffa honom och när vi väl träffades kändes allt bara fel. Störde mig på precis allt han gjorde och sa.

Har en ny lw, 47,85 kg, på äs-enhetens våg dessutom, den ligger något högre en den jag väger mig på hemma.
Nya mått:
Vaden: 31cm -1 cm
Låret ovanför knäet: 35cm -2 cm
Låret tjockaste stället: 48cm -1,5 cm
Midjan: 59cm -1,5 cm
Överarmen: 21cm -1 cm