bad treating no eating

Den här kvällen är nog den första på väldigt länge som jag inte har fått utbrott, kastat saker och gråtit mig till sömns. Kan nog bero på att jag i förrgår äntligen kunde ta min första powerwalk utan att tro jag ska dö på grund av smärtan i ryggen efter olyckan. Idag har jag också rört mig en hel del, det känns jätte skönt att äntligen kunna ut och röra på sig! Åt även min första lunch idag på den här veckan, trots att jag har påsklov. Förövrigt så bråkar mamma och pappa konstant över bodelningen och pengar osv. Vilket är väldigt jobbigt som det är, och bättre blir det inte när pappa kommer och tar upp allt till mig och säger att mamma är dum i huvudet och att han inte orkar mer. Fine, han mår dåligt, men vem fan gör inte det? Han behöver inte lassa över allt skit på mig bara gör att han inte orkar bära själv. Egoistiskt. Det resulterade i att jag låste in mig på toan i 2 timmar och tänkte skära mig, vilket jag inte gjorde (?) Istället skrev jag ett avskedsbrev och struntade i att skära mig för att jag inte ville att blodiga och såriga armar skulle vara det sista folk kom ihåg av mig. Efter 2 timmar lugnade jag mig. Pappa ignorerade mig resten av dagen. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0