Take control of yourself

Jag är ärligt väldigt orolig för min bror. Han mår så dåligt och det gör så ont i mig att se. Ena stunden är han en hyffsat glad 15 åring och i andra stunden kan han bara stå och skrika åt mig och mamma, eller brottas så otroligt hårdhänt att vi får ont. För att dämpa sin ångest och viljan att försvinna sitter han vid datorn. Ibland gråter han, för att han och pappa inte har haft någon speciellt bra relation och nu känner han sig åtsidosatt och ännu mer bortglömd efter skilsmässan. Lillebror har kommit efter mycket i skolan och totalt tappat viljan till allt. Han och mamma skulle jobba ikapp med engelskan, han skriker och är otrevlig och säger att han ska gå och dö, det spelar ingen roll vad vi säger. Efter lite push och mera bråk och spänd tystnad som låg över lägenheten så kommer han till insikt själv och till slut gör han läxan och efter det blir han så nöjd. Och 5 min senare kan vi kramas och han är som den bror han egentligen är. Det kan gå så fort, jag blir så ledsen när han skriker åt mamma och jag ser hur ledsen hon blir. Han skäms även över sin kropp och ska satsa på att bli smal till gymnasiet, han är mullig men absolut inte fet. Men han behöver hjälp och stöd och jag tänker finnas där för honom. Jag älskar dig lillebror, mycket mer än du kan ana. Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget antagligen bara skriva av mig lite. Godnatt