2012-01-21
Godmorgon. Kunde inte somna igår, som vanligt. Pojkvännen somnade så jag fick kolla klart på filmen själv, sen låg jag och vred och vände mig. Men som tur är ska jag få nya sömntabletter den 27, har velat ha nya hur länge som helst men läkaren satt ju aldrig in någon tid. Kärring. Nu har pojkvännen åkt och skulle köpa en bil. Då ska jag och lillebror passa på att ta en långpromenad! Han vill nämligen gå ner i vikt och jag har lovat att hjälpa honom, inget mig emot!
Jag blir tokig på att det inte finns någon våg hemma, varken hos mamma eller pappa. Dom vägrar skaffa en ny också. Men på måndag är det vägning på ätstörningsenheten, skulle ha vägt mig förra veckan men jag vägrade. Livrädd för att ha gått upp i vikt då min vikt låg på 50.85 sist jag vägde mig där. Jag är där 2 gånger i veckan, men den här veckan har dom haft utvecklingsvecka så då har jag sluppit. Dom håller på att försöka få in mig på dagvården igen men jag säger tvärnej, får se vad dom gör åt saken. Var nämligen på dagvården i ca 5 månader precis när jag började där i april 2010 och är helt klart det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv och vill verkligen inte tillbaka!
Mamma hade ett "allvarligt" snack med mig igår. "Jag är orolig över dig" Jag: Men varför dåå (och försöker skämta bort det) "Hur mår du egentligen, kan du förstå varför jag är orolig över dig? (och tittar med blicken som bara mammor kan) jag: Neej vadå, sluta tönta dig" Så fortsätter hon babbla om att jag har gått ner mycket i vikt och att det verkligen syns i mitt ansikte och lalala. Själv vet jag att jag inte har gått ner så mycket i vikt dock är det lite men inte så att det syns så mycket som hon påstår. Hatar att alla ska överdriva hela tiden. Vi pratade också om att jag inte har någon vilja alls. Jag såg tårarna i hennes ögon och hur ledsen hon faktiskt blir. Usch jag hatar att göra henne ledsen men samtidigt tänker jag inte ljuga och säga att jag har en vilja att äta och må bra. Jag är helt enkelt inte värd det. Punkt.
Jag blir tokig på att det inte finns någon våg hemma, varken hos mamma eller pappa. Dom vägrar skaffa en ny också. Men på måndag är det vägning på ätstörningsenheten, skulle ha vägt mig förra veckan men jag vägrade. Livrädd för att ha gått upp i vikt då min vikt låg på 50.85 sist jag vägde mig där. Jag är där 2 gånger i veckan, men den här veckan har dom haft utvecklingsvecka så då har jag sluppit. Dom håller på att försöka få in mig på dagvården igen men jag säger tvärnej, får se vad dom gör åt saken. Var nämligen på dagvården i ca 5 månader precis när jag började där i april 2010 och är helt klart det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv och vill verkligen inte tillbaka!
Mamma hade ett "allvarligt" snack med mig igår. "Jag är orolig över dig" Jag: Men varför dåå (och försöker skämta bort det) "Hur mår du egentligen, kan du förstå varför jag är orolig över dig? (och tittar med blicken som bara mammor kan) jag: Neej vadå, sluta tönta dig" Så fortsätter hon babbla om att jag har gått ner mycket i vikt och att det verkligen syns i mitt ansikte och lalala. Själv vet jag att jag inte har gått ner så mycket i vikt dock är det lite men inte så att det syns så mycket som hon påstår. Hatar att alla ska överdriva hela tiden. Vi pratade också om att jag inte har någon vilja alls. Jag såg tårarna i hennes ögon och hur ledsen hon faktiskt blir. Usch jag hatar att göra henne ledsen men samtidigt tänker jag inte ljuga och säga att jag har en vilja att äta och må bra. Jag är helt enkelt inte värd det. Punkt.
Kommentarer
Trackback
